Nystart?

Nu var det länge sedan jag bloggade sist och har nu ett tag funderat på att starta igång igen. Detta året, 2014, ägnar jag mig lite extra tid åt vandring. Jag har tidigare i mitt liv varit en del ute i naturen, främst som cyklist. Cyklandet har jag numer lagt åt sidan men det kanske blir en och en annan tur. Jag vill fjällvandra och därför valt att slå på stort med två fjällvandringar i sommar. Den första blir en vecka i området kring Kebnekaise. En gruppresa som samtidigt är en kurs i fjällens naturliv och Lapplands kultur. Det ska bli spännande att få lära sig nya saker, lära känna nya människor och samtidigt få utmana sig själv. Den andre resan blir efter ett kort uppehåll hemma, en resa till Jämtlandsfjällen. Exakt vart vi ska gå är inte bestämt men det är via en Scout-grupp som vi har detta också som en sorts utbildning fast här blir det att planera resan tillsammans, samarbeta med matlagning och sätta upp tält mm.

Båda resorna blir förmodligen spännande och utmanande men mest jobbigt tror jag det kommer vara att sova i tält i Jämtlandsfjällen. Ungefär hälften av gångerna jag sovit i tält så har jag frusit. Någon gång har väl sovsäcken varit för varm också men det är lättare att åtgärda genom att öppna den. Alldeles för många nätter har jag huttrat, även under sommaren. Nu har jag köpt ett nytt liggunderlag som ska isolera bra, en som fungerar året runt. En ny sovsäck behövs dock men jag hittar nog någon bra.

Under våren har jag gjort en del mindre vandringsturer, alltifrån några få timmar till en ordentlig dagstur. Jag hoppas att jag kan uppdatera med lite nya inlägg efterhand om dessa dagsturer. Några riktigt fina guldkorn har jag att bjuda på.

Jag hoppas vi hörs och att jag fortsätter blogga efter det här med några mer spännande inlägg (detta blev mest ett informativt inlägg om vad som händer framöver). Ta hand om er!

Uppsakttning

Det finns mycket jag lärt mig på den här resan. Jag har lärt känna mig själv bättre och funderat över vem jag är och vad jag vill. Redan efter några dagar i Ghana skrev jag ned attityder och egenskaper jag skulle vilja ändra hos mig själv. Jag vill fortfarande vara jag, men vi behöver alla finslipa oss i kanterna någon gång, göra något annorlunda än vad vi brukar, rannsaka våra misstag, be oss själva och andra om förlåtelse för vad som inte har blivit som det var tänkt och uppskatta vad vi har och vilka vi är.

Tankarna och upplevelserna under denna resa har varit stora och djupa. Jag kommer ihåg mina promenader jag tog varje morgon och kväll i Kwaprow. Det var stunder då jag fick varva ned, vila, tänka igenom livet och verkligen hitta betydelsen av att vara här och nu. Jag saknar mina promenader. Har inte utnyttjat det i Edumafa mer än en gång då jag gick ned till oceanen för att bara fånga in vinden och vågornas brus. Edumafa har varit mera jobbigt och tärande samtidigt som tempot har varit lugnt. Det finns så mycket hemma som inte går att hitta i Edumafa. Skillnaderna är stora vilket gör att jag kan sitta här på sj-tåget hem och uppskatta de mjuka stolarna, lilla bordet att ha datorn på och att jag faktiskt kan ha datorn kopplat till ett fungerande eluttag.

Nu är frågan hur länge jag kommer att uppskatta de svenska bekvämligheterna som finns. Snart kommer jag säkert ställas inför något i Sverige som jag inte är riktigt nöjd med rent praktiskt. Snart kommer minnet att finnas kvar men känslorna att tyna bort. Sedan tynar även minnet bort. Då är det kanske dags för en ny resa, en helt annan upplevelse. Vad ska det krävas för att livet ska uppskattas? Vad ska krävas för att vi ska kunna uppskatta oss själva hur vi är? Varför kan vi inte bara titta in i spegeln och vara nöjda?

Att resa hem till Sverige

När jag skriver detta sitter jag på tåget hem. När jag kom till tågstationen i Malmö ombokade jag min biljett så att jag kunde komma hem lite tidigare. Att jag fick ett byte extra, 30 minuters längre restid och att det kostade mig 150kr mer; det bryr jag mig inte alls om. Jag vill bara hem.

När jag kom till Hallsberg skulle ett tåg precis avgå till Karlstad. Jag frågade konduktören om jag kunde hoppa på det här tåget istället och han tyckte att jag kunde göra det. Jag fick hoppa på med en gång för det skulle precis avgå. Konduktörerna var så snälla mot mig. Jag har ju ändå betalt för att resa med dem och jag skulle egentligen åka ett snabbtåg med reserverad sittplats men fick nu ett regionaltåg utan reserverad sittplats. Jag är så tacksam för att sj verkligen har hjälpt mig jättemycket. Det är många gånger de har fått kritik men jag måste säga att de verkligen har varit superbra! För det första så hade jag råkat boka tågbiljett hem på fel dag, vilket jag upptäckte precis före jag skulle åka till Ghana. Det ordnade dem så att jag fick tillbaka pengarna från den första biljetten när jag köpte denna.

För att återvända till det jag egentligen hade tänkt skriva om: att resa hem. På flyget mellan Accra och Istanbul grät jag flera gånger. Jag tittade på två filmer under resan och när de lyckliga stunderna i filmerna dök upp kunde jag bara tänka på att få komma hem och krama min familj och mitt kollektiv. Det finns så många som jag vill krama just nu men jag får börja med familjen och kollektivet.

Kärleken är störst av allt. Borta bra men hemma bäst.

Accra

I måndags kom vi till Accra. Det ser ungefär ut som Cape Coast, fast mycket mycket större. Det är härligt att bo på hotell med rinnande vatten, inget strömavbrott sedan vi kom hit och är i allmänheten fräscht. Ikväll är det dags för att lämna Ghana och komma hem. Det ska bli riktigt kul att få träffa alla där hemma och jag saknar Sverige en hel del. Jag hade bara lite hemlängtan i Kwaprow. Där var livet ganska enkelt och bekvämt. I Edumafa var det värre. Inget rinnande vatten, samma maträtt till lunch och middag varje dag, mycket insekter och smutsigt överallt, bara för att nämna några jobbiga saker. Det gjorde att hemlängtan blev större. Här i Accra, hade jag kunnat stanna lite längre. På något sätt känns det ändå skönt att jag ska hem nu och inte om en vecka. Jag kan inte fatta att jag snart är hemma!

Drakar finns i Sverige

Under början av vår vistelse i Edumafa hade vi en granne som hette Ocran. En dag frågade han om vi hade en skola som Hogwards i Sverige och om djuren i Harry Potter lever där. Jag sa att vi inte trodde på den typen av magi och att det egentligen bara är gjort i datorer. Efter det började han nämna anda fantasy filmer och frågade om de också var gjorda i datorn. Det här är förmodligen det roligaste jag har hört hittills här i Ghana. Att han verkligen trodde att vi hade stora drakar i Sverige! För att inte göra honom alltför besviken och samtidigt säga vad jag tror på, sa jag att det inte är så många i Sverige som tror på magi men en hel del tror på att de faktiskt sker under.

Internet var dåligt så har därför inte kunnat publicerat några blogginlägg från Edumafa försen nu. Jag kommer skriva mer om det när jag kommer hem samt ett inlägg till som jag publicerar nu ”Edumafa: Paradiset?”.

Edumafa: Paradiset?

Tio dagar tillbringade vi i paradiset Edumafa. Om jag nu kan kalla det paradiset. Människorna här är väldigt fattiga, vilket märks tydligt på hur de bor och lever. Byn ligger vid havet eller kanske snarare ska jag säga oceanen. Den ligger också ute mitt ute i ingenstans. Det finns en lång väg hit där man passerar två mindre byar (möjligtvis att det bara är en men det är i alla fall två olika områden med hus som ligger liten bit ifrån varandra). Det är rikligt med gröna växter.

En kväll skulle jag hämta vatten från en stor behållare utanför huset. Plötsligt kom en fladdermus flygandes runt mitt huvud flera varv. När jag sedan skulle ta och duscha i vattnet jag hade hämtat höll jag på att trampa på en jättestor kackerlacka. Rädd som jag var efter dessa upplevelser blev det mycket enklare att skrämma mig senare på kvällen. Jag skulle bara gå ut ur rummet då en vit katt satt precis utanför dörren. Jag lyckades bli lite rädd för den här katten. Jag kan knappt förstå det själv.

I övrigt är det ganska smutsigt här. Vatten får hämtas från kran eller brunn nere i byn. Det är inte drickbart, precis som i övriga delar av Ghana. Dessutom innehåller vattnet en hel del synligt smuts och sand. Det ligger även en död padda i badrummet. Eller jag trodde den var död men det visade sig någon dag senare att den faktiskt levde.

Internet var dåligt så har därför inte kunnat publicerat några blogginlägg från Edumafa försen nu. Jag kommer skriva mer om det när jag kommer hem samt ett inlägg till som jag publicerar nu ”Drakar finns i Sverige”.

Dags att lämna Kwaprow

Imorgon är det dags för mig och Ivana att lämna Kwaprow. Det är lite sorgligt när vi fått så många trevliga vänner här men några kommer vi försöka hålla kontakten med. Jag är ändå jätteglad eftersom det ska bli så spännande att få bo i Edumafa. Det blir förmodligen både en dröm och en utmaning på samma gång. Jag har försökt under veckan prata med en som bor där i byn via telefon och på mina frågor svarar hon ”okey”. Så jag antar att deras engelska är lite si så där eftersom hon inte märker skillnad på fråga och mening. Språket i byn är något lokalt afrikans språk. Vi kommer ha tolk ibland så det kommer nog bra. Annars kanske vi äntligen får användning för Ivanas pekordbok som hon köpte inför resan hit.

High five!

Idag blev det fotboll igen med barnen. Det var lika kul som förra gången. Mitt lag vann med 4-3 varav jag gjorde 3 mål och 1 assist. Denna gången spelade vi på en liten större plan där det var lite lättare att se vart målen faktiskt var så jag kunde hänge med från början. Flera av motståndarna var riktigt duktiga. Efter mitt första mål så ville alla göra ”high five” med mig, inklusive motståndarna! Jag tror de tyckte det var väldigt cool att ha en vit människa med på fotbollsplanen som dessutom kunde göra mål! Det här området är inget turistställe så det är förmodligen inte så ofta vita människor är här. En mamma som bodde i huset precis invid fotbollsplanen kom fram emot mig och sa ”Nästa gång spelar jag i ditt lag” (översatt från engelska). Ja jag vet inte, men hedrad känner jag mig. Ändå måste jag säga att många av barnen är riktigt duktiga, speciellt på att dribbla. Jag är inte närheten av att vara så bra på att dribbla som de är men så är jag lite osmidig som spelar i lång klänning (läs: nu försöker hon allt försvara sig här, inse de är bättre än du :p).

Efteråt bjöds det på kakor till alla spelare vilket slutade med att alla trängde sig fram för att få och vissa kakor gick i bitar. Till några räckte de inte till så imorgon ska jag minsann ta med mig fler och ta på mig byxor att spela i (varför spelade jag i långklänning två gånger i rad?).

Fotboll

Efter flera timmar utan ström och alla flätorna i håret var bortplockade gick jag ut för en promenad. Jag kom inte så lång förrän jag gick förbi några barn som spelade fotboll. Jag har gått förbi dem flera gånger förut men aldrig försökt spela med dem. Denna gången valde jag att hoppa in i leken. I början var det alla barnen mot mig. Sedan började en kille i grön-svarta rutiga byxor att passa till mig och vi spelade mot alla andra. Det gällde bara att hålla kvar bollen så länge som möjligt och dribbla sig igenom alla. Det var svårt, tufft och svettigt. Barnen här är duktiga på fotboll. Jag har även mycket respekt för att de är mindre än mig men jag vågade allt vara lite tuff mot dem. På slutet blev vi två lag fast jag märkte det knappt. Målen kunde jag inte hitta men tillslut hittade jag de och missade två gånger.

Jag försökte i alla fall och jag tror barnen tyckte väldigt mycket om att jag var med. De verkade lite ledsna när jag strax efter mina två missar valde att gå hem. Det var länge sedan fotboll var så här roligt! Lagkänslan och glädjen var den största jag någonsin varit med om i fotboll. Ändå var de bara okända barn som försöker ha lite kul på fritiden. Att bollen knappt har någon luft i sig och är allt annat än rund, är inte så viktigt. Det spelar heller ingen roll att det inte finns någon fotbollsplan med gräs och linjer. Här gör man inkast när bollen har fastnat bakom något metallgaller eller hamnat bakom en stor grushög. Det här är fotboll! Fotboll som inte handlar om att prestera. Fotboll som inte handlar om perfektion. Fotboll med få regler men spelarna beter sig ändå schysst mot varandra. Fotboll är ibland bara att ha roligt och leka och det var länge sedan jag kände att jag spelade på den nivån. Att vara utan prestationskrav var så fantastiskt underbart! I love it!

Hemma

Vi har bott länge nu på samma ställe. Vi trivs bra här båda två (tror jag). Människorna runt omkring är fantastiska. I början kände vi ingen och stängde in oss mest på rummet. Nu har vi flera kompisar, vilket känns lite jobbigt när vi faktiskt ska lämna dem. På något sätt blir detta hemma. Lite skrämmande att behöva säga det till er hemma i Sverige. Det är klart att jag saknar Sverige jättemycket. Jag vet samtidigt att nät jag kommer hem kommer jag sakna Cape Coast jättemycket. Framför allt området där vi bor. Jag kan inte förstå att vi åker hem om tre veckor. Vi har varit här i fem veckor. Det känns som om den senaste veckan har gått fort och som att inget kommer hända denna vecka. Vädret har blivit sämre så den här veckan har alla soltorksförsök ställts in. Förhoppningsvis blir det bättre i slutet av veckan men jag hoppas samtidigt att vi får lite ledighet i helgen. Framförallt önskar jag att intenet fungerar bra och att vi båda kan komma hem med exjobb som vi kan vara stolta över att ha klarat av. För min del blir jag nöjd om jag vet att byborna verkligen kan använda soltorken och att de gör det. På så vis känns det som om jag borde åka tillbaka hit ner när sommaren kommer så att jag verkligen vet att det fungerar. Nu finns det risk att jag lämnar en tork till dem men de inte kan använda den. Samtidigt vill jag tro på att de kan. De har lika stor förmåga att lära sig saker som vi har, flera saknar bara utbildning från början och har därför inte samma grundkunskaper som jag. Detta är den största och mest fantastiska utmaningen i mitt examensarbete. Att lyckas har helt andra dimensioner än att bara få ett godkänt examensarbete. Samtidigt är det väldigt svårt att verkligen lyckas göra någon förändring. Det som är betydligt lättare är för mig att få erfarenhet från livet och kulturen här. Jag hoppas att den här erfarenheten kommer användas väl där hemma i Sverige när jag är hemma.